Till innehåll på sidan

Det går att kommunicera på många olika sätt!

Daniela och Elin har just kommit hem från ett 3-veckor långt Erasmus+utbyte i Chalon-sur-Saone i östra Frankrike. De åkte tillsammans med tre till elever från barn- och fritidsprogrammet; Aijda, Haji, och Emma. De bodde på ett katolst internat och på dagarna var de i en egen förskoleklass med barn mellan 3-6 år. "Frankrike kändes lite extra spännande eftersom inga av oss kunde språket och vi visste att många inte kan så bra engelska. Och det stämde verkligen. De flesta vi träffade kunde vi inte prata med alls vilket var frustrerande men samtidigt utmanande och tvingade oss att använda andra metoder än just det talade språket" berättar Elin.

Daniela håller med. "Vi upptäckte att det går att kommunicera på många olika sätt. Jag kunde ingen franska alls men jag kunde ändå "prata" med barnen på många andra sätt. Matte var enklast eftersom siffrorna är lika och inte beroende av att jag kunde räkna på franska. I skolan har vi pratat om betydelsen av kroppsspråk och när jag var i Frankrike så förstod jag plötsligt hur viktigt det var. Trots att jag inte kunde ett ord franska så kunde vi kommunicera med barnen i klassen och det var häftigt. Även om vi läst om att miner osv har stor betydelse så förstod jag det på ett nytt sätt."

Daniela: I skolan har vi pratat om betydelsen av kroppsspråk och när jag var i Frankrike så förstod jag plötsligt hur viktigt det var. Trots att jag inte kunde ett ord franska så kunde vi kommunicera med barnen i klassen och det var häftigt.

Det var ganska långa dagar men onsdagarna var lediga eftersom förskolan i Frankrike är stängd då. Både Daniela och Elin upptäckte att det fanns ganska stora skillnader i pedagogiken mellan Sverige och Frankrike. "Den största skillnaden är kanske att det var mer som en skoldag i Frankrike med fasta tider för olika ämnen som barnen skulle arbeta med. Sen var det inte ute lika mycket som en är i Sverige. Gårdarna var ganska små och det fanns inte heller speciellt mycket att leka med som vi är vana vid i Sverige. Dessutom hade inte barnen kläder för att kunna vara ute speciellt länge och en dag som det regnade blev de rädda och ville springa in!"

En annan sak som de upptäckte var att barnen ofta delades upp utifrån kön. "Det gällde egentligen allt från toaletter till idrott men även när de skulle sjunga. Det var också ganska tydligt uppdelat med bygg- och bilhörna för killarna och syhörna för tjejerna och så arbetar en inte riktigt på förskolorna i Sverige", berättar Daniela. Elin och Daniela fick också uppleva en del jobbiga situationer då en del pedagoger var väldigt stränga, höjde rösten mot barn och till och med ruskade tag i dem om de inte gjorde som de blev tillsagda. "Jag fick trösta en flicka som grät. Barnen förväntades lyda och inte gnälla. På sätt och vis var det ganska bra för det gjorde att allt fungerade väldigt smidigt men för oss som är vana vid hur det funkar i Sverige kändes det väldigt hårt och inte ett sätt som vi vill eller får använda", berättar Daniela.

Elin och Daniela gillade både maten och boendet i Frankrike men blev lite bergänsade av att det var stort fokus på säkerhet . "Jag gillade att bo på internat med mina kompisar och maten var supergod. Vi fick trerätters till lunch och frukost och middag åt vi på internatet. På helgerna fick vi bo i olika familjer och det var också spännande. Men det märktes att det var väldigt viktigt med säkerheten hela tiden. Vi kunde inte komma och gå som vi ville vilket var lite tråkigt. Även skolorna vi gjorde vår APL på hade alltid låst och stora murar eller staket runt skolgården".     

Trots att utbytet bara var i tre veckor hann Elin och Daniela lära känna många av barnen i sina klasser. "Många av barnen tydde sig verkligen till oss och det kanske var för att vi var lite mer kramiga och tröstade lite mer än de franska lärarna. Vi har till och med fått SMS från våra handledare att barnen saknar oss vilket känns fantastiskt. Vi saknar dem också!"

 

Dela:
Kategorier: